Att ha djuren som läromästare

0

Jag borde inte bli förvånad, men jag fascineras gång på gång över hur kloka djuren är och förundras över hur de har tillgång till kunskap från sitt högre jag som vi människor sällan har.

Inom djurvärlden finns en egenskap som man kallar för zoofarmakognosi, ett långt och imponerande ord som om man delar upp det betyder zoo – djur, farma – läkemdel, kognosi-kunskap/vetande. Det är ett ganska nytt forskningsområde som man intresserat sig för med olika avsikter, både för att förstå djuren bättre och till hjälp för människan att hitta nya läkemedel och antibiotika. Det innebär att djuren letar upp olika växter som kanske inte har något speciellt näringsvärde att dra nytta av och som de vanligen inte äter, men som vid analys visar sig vara till hjälp för just det problem som djuret har drabbats av, som magproblem, parasiter, smärta osv.

Ett klassiskt exempel här hos oss är att betesdjur gärna söker upp älggräs när det är säsong, älggräs innehåller naturligt smärtstillande medel, det som vi kopierat kemiskt och skapat acetylsalicylsyra av, som finns i Treo, Magnecyl, Aspirin osv. (växtens ursprungliga latinska namn är Aspirea Ulmaria, därav namnet Aspirin).

Älgräs vid en kohage i Himlinge, Sörmland

Här är en artikel om ämnet: http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/djur-hittar-sin-egen-medicin

Som djurkommunikatör får jag ofta instruktioner av djuren om vad de behöver. HUR de vet just det kan jag faktiskt inte svara på, jag sitter som en fågelholk varje gång jag kollar upp fakta kring informationen jag fått skall ärligt erkännas. Det kan ju vara jag som intuitivt får meddelande om det, eller så kommer det från djuret själv.

Häromdagen pratade jag med en katt. En äldre distingerad herre som var mycket bestämd med vad han ville. Han visar mig omgående ett kroppsligt symtom och jag hör namnet på ett homeopatmedel. Jag är lite skeptisk och tänker att det där var nog jag som blandade mig i, eftersom jag läser till homeopat och har studerat just det medlet nyligen, det där måste ha varit mina egna tankar. Jag ber också en vän och kollega som är mycket skarp inom området – kära Lovisa – om hjälp att känna in så att jag skall veta att jag kände rätt och inte blandade ihop det med mina egna förkylningssymtom.

När jag senare ställer frågan till djuret, som jag ofta gör, varför djurets ägare vill att jag skall prata med det svarar katten direkt: Därför att jag sagt till henne! Jag frågar om det handlar om hälsan? Ja, och du har hört rätt medel! svarar han mycket bestämt.

Katten Gustaf är karaktäristisk för medlet katten behövde. Behöver jag påpeka att han såg i princip likdan ut?

Ok, jag ringer upp matte och har flera kompletterande frågor jag behöver få svar på för att veta mer och att jag valt rätt medel. Vi pratar en stund, hon skrattar åt min beskrivning av hans person, envis, cool, vet PRECIS vad han vill. Det är kisse i ett nötskal. Jag får lite fler åkommor som han behandlas för och sätter mig sedan för att kolla upp medlet jag fått till mig. Och det blir nästan larvigt. Alla dom åkommor och obalanser han behandlas för är indikerat för medlet, sådant som man inom västerländsk medicin inte alls tycker skulle hänga ihop, typ inåtväxande ögonlock, artros och besvär med sköldkörteln, men allt från hans personlighet, kroppstyp och olika svagheter/sjukdomar passar in på pricken på det här medlet. Det jag tog medlet på från början var den kroppsliga känslan av tryckande huvudvärk han visade mig, något som är svårt att mäta och diagnosticera på vanligt sätt.

Det var bara att lyssna snällt på kattens instruktioner och göra som han säger. Matte berättade att när jag började prata om medlet satte han sig upp och tittade forskande och intensivt på henne som: ”Lyssna noga nu, det här är viktigt!”. När vi pratade om annat la han sig ner och sov igen och tyckte att vi kunde pladdra på bäst vi ville.

Jag skickade iväg mannen som skulle in på ett möte i stan att leverera medlet redan samma dag, katten hade väntat och följde matte med blicken när hon fick kuvertet, och tog snällt emot pillren utan knot och gick sedan nöjt och la sig.

Jag är som sagt alltid lika förundrad över vad dom vet, jag har egentligen ingen aning  om hur, men håll med om att det är otroligt fascinerande! Det skall bli spännande att följa kloka kissen och hans utveckling!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke